philen

Jag sitter på bussen, på väg hem efter en intensiv dag, som musiker i södermalmskyrkan där två Gudstjänster äger rum varje söndag. Jag är väldigt glad och tänker på Guds nåd och kärlek, funderar på om jag kanske ska vittna för tjejjen som sitter bredvid. Det blir, som vanligt, inte så. Hon fick inte höra evangelium idag heller. Men jag noterar vad hon läser. Veckorevyn. Hon läser om det bästa sminket till festen. Nästa artikel är om den klänning hon bara måste ha. Tredje artikeln handlar om hur hon ska kunna läsa killars signaler.

Flickan som sitter där, är säkert 15 år gammal, det som verkligen stör mig, är att hon ser ut som trettio. Hennes solariebrända hud, översminkade ansikte och väldigt slitna hår, får henne att se ut som en 30årig narkoman. Tillika det, hur spinkig hon är. Hon räknas nog inte som sjukligt smal, sett från normens öga, men från mitt öga sett, är det illa. Faktum är, att de flesta tjejjer jag ser som är i hennes ålder, med samma attityd till livet, killar, utseende och status, ser väldigt lika ut. Jag ogillar sättet de klär sig på, men det är inte det jag skriver om idag, Jag ogillar att alla ser så förstörda ut.

Efter ett tag kliver en kille in i bussen. Han ser likadan ut, fast kille. Han ser sliten och ledsen ut i ögonen, men uppvisar en vit, alldeles surrealistiskt perfekt tandrad för tjejjen. De börjar språka, de var på samma fest igår. Killen har vax i håret, när han slänger med huvudet, i hängivenhet för samtalet, så står håret helt stilla för allt vax. Stumt. Dött.

Jag är den som inte gillar smink, parfymer, modekläder och annat yttre. Jag brukar istället tala med mina vänner om det inre. Men idag, ska jag fortsätta med lite skönhetstips... eller, uppmuntringar snarare och tankeväckare.

Vad går väl upp, mot ett par naturligt rosiga kinder, en kall vinterdag?
Vad går väl upp, mot en naturligt lintotteblont hår?
Vad går väl upp, mot ett eldigt rött hår, som min mammas?
Vad går väl upp, mot mörkt mörkt, nästan svart hår, som min pappas?
Vad går väl upp, mot när håret får blåsa fritt i höstvindarna?
Vad går väl upp, mot ungdomens egna, mjuka ansiktsdrag?
Vad går väl upp, mot den vuxnes starka och klara drag?
Vad går väl upp, mot den gamles gråa hår? (ord. 20:29)
Vad går väl upp, mot en unik person, skapad till Guds avbild? (1 mos. 1:27)

Människa: Sluta lägg till och försöka förbättra dig själv. Se dig själv, tacka Gud, att du är så vacker!