Feminism
Reflekterade precis över en annan blogg, en av de mest lästa på metrobloggen. Den handlade enligt henne själv om feminism, politik, mode och shopping. Hur kan det igentligen gå ihop?
Min politiska åsikt: Alla feminister är fusk! Det finns ingen skillnad mellan man och kvinna, inför Gud är vi alla lika, inför sågen, inför trucken, inför vägen som skall läggas, inför huset som skall byggas, är vi alla lika! Rent fysiskt är vi inte lika, det är sant och kan ej förnekas, men när ett jobb skall göras, finns där inget utrymme för någon att lata sig, då denne anser sig på något vis vara bättre. Jesus var ett exempel, kvinnorna kring Jesus var exempel för oss i denna tid! Apostlarna var underbara exempel på solidaritet och hur vi borde leva våra liv! Alla jobbar vi med samma mål och ihop borde vi kämpa vårt allra bästa för att nå fram! Hurvida en kvinna orkar eller inte orkar bära en balk på fyrtio kilo, är utan relevans, då det finns annat att göra, som passar henne bättre, bära balken på trettio kilo till exempel, som OCKSÅ måste bli buren och monterad, trots att den väger tio kilo mindre.
Lika arbete, lika lön. Alla gör vi vårt bästa och prestation kan inte mätas utifrån en subjektiv mätsticka, utan efter viljan och kampandan. Detta gäller i arbetet, i politiken, i kyrkan, i familjen. Vi kompleterar varandra i återuppbyggandet av samhället.Vi behöver inte stureplan, men vi behöver familjen, där vi kan samlas till ro. Vi behöver inte H&M, men ICA, där vi kan köpa vår mat. Vi behöver inte kortsiktiga nöjen, men Gud, som håller i längden. Vi behöver inte individualismen, men arbetet och kollektivismen, där vi tillsammans kämpar. Vi behöver inte lägre skatt och några hundra extra i plånboken, utan högre skatt, där vi tillsammans hjälps åt och bär bördan.
Vad är det igentligen med socialism och kollektivism som är så farligt? Att den kränker individens rätt att bestämma över jaget? När individen bestämmer över jaget, dödas och fängslas en annan. Den enes bröd, den andres död.
Sverige är värt att kämpa för, socialismen och kristendomen kan och skall segra.
Min politiska åsikt: Alla feminister är fusk! Det finns ingen skillnad mellan man och kvinna, inför Gud är vi alla lika, inför sågen, inför trucken, inför vägen som skall läggas, inför huset som skall byggas, är vi alla lika! Rent fysiskt är vi inte lika, det är sant och kan ej förnekas, men när ett jobb skall göras, finns där inget utrymme för någon att lata sig, då denne anser sig på något vis vara bättre. Jesus var ett exempel, kvinnorna kring Jesus var exempel för oss i denna tid! Apostlarna var underbara exempel på solidaritet och hur vi borde leva våra liv! Alla jobbar vi med samma mål och ihop borde vi kämpa vårt allra bästa för att nå fram! Hurvida en kvinna orkar eller inte orkar bära en balk på fyrtio kilo, är utan relevans, då det finns annat att göra, som passar henne bättre, bära balken på trettio kilo till exempel, som OCKSÅ måste bli buren och monterad, trots att den väger tio kilo mindre.
Lika arbete, lika lön. Alla gör vi vårt bästa och prestation kan inte mätas utifrån en subjektiv mätsticka, utan efter viljan och kampandan. Detta gäller i arbetet, i politiken, i kyrkan, i familjen. Vi kompleterar varandra i återuppbyggandet av samhället.Vi behöver inte stureplan, men vi behöver familjen, där vi kan samlas till ro. Vi behöver inte H&M, men ICA, där vi kan köpa vår mat. Vi behöver inte kortsiktiga nöjen, men Gud, som håller i längden. Vi behöver inte individualismen, men arbetet och kollektivismen, där vi tillsammans kämpar. Vi behöver inte lägre skatt och några hundra extra i plånboken, utan högre skatt, där vi tillsammans hjälps åt och bär bördan.
Vad är det igentligen med socialism och kollektivism som är så farligt? Att den kränker individens rätt att bestämma över jaget? När individen bestämmer över jaget, dödas och fängslas en annan. Den enes bröd, den andres död.
Sverige är värt att kämpa för, socialismen och kristendomen kan och skall segra.
Individualism eller självförnekelse?
Frågan har jag ställt mig många gånger, och kommer var gång till samma, svar. Så många gånger ser jag på mitt sammanhang och inte minst på mig själv och frågar, "vad lever jag för?" Jesus uttrycker så många gånger, hur vi måste driva ständig askes mot vårat kött, vilket vi ju gör. Eller? Jesus uttrycker så många gånger, att vi ska leva för andra, inte för oss själva. Hur vi MÅSTE följa Jesus och så vidare. Allt detta gör vi väl, eller, hur är det ställt igentligen? Vi har fått underbara löften från Gud själv, genom profeter, genom bibeln, genom Jesus själv och vissa kan vittna om hur Gud gett löften personligt, genom den helige Ande. Så många löften om alla välsignelser vi redan fått och varje dag får ta del av. Jag tackar inte nej till dessa välsignelser, men en annan sak, har jag ertappat mig själv, tacka nej till, så många gånger. Att lida för Herren, att förneka mig själv, att döda mig själv.
Jag tänker inte ge några exempel, då tiden är sen, men reflektera över detta.
1. Hur många böcker har skrivits enbart att förklara gåvorna/löftena/välsignelserna från Gud, kontra (glöm inte detta kontra) hur många böcker som skrivits, för att förklara hur du måste lida/ta ditt kors/döda köttet. Notera hur galet individualistisk litteraturen ofta är. Hur vi kristna, många gånger, älskar att vältra oss i litteratur om hur underbart rosa allt borde vara.
2. Hur många artiklar i kristen press, som skrivits där kristna dömer systrar och bröder, kontra vad bibeln säger om att vi dömer våra likar.
3. Hur kristna står och talar om hur vi blir kränkta och blir martyrer, när vi de facto kränker andra, genom våra ord, handlande och attityder.
Jag säger absolut inte att jag är perfekt, det vill jag göra klart, att jag vet. Jag felar mycket, och det har blivit mycket värre på senaste, men detta är saker jag personligen stört mig på.
ett litet kort "tillbaka-inlägg".
Nu är jag tillbaka. :)
Jag tänker inte ge några exempel, då tiden är sen, men reflektera över detta.
1. Hur många böcker har skrivits enbart att förklara gåvorna/löftena/välsignelserna från Gud, kontra (glöm inte detta kontra) hur många böcker som skrivits, för att förklara hur du måste lida/ta ditt kors/döda köttet. Notera hur galet individualistisk litteraturen ofta är. Hur vi kristna, många gånger, älskar att vältra oss i litteratur om hur underbart rosa allt borde vara.
2. Hur många artiklar i kristen press, som skrivits där kristna dömer systrar och bröder, kontra vad bibeln säger om att vi dömer våra likar.
3. Hur kristna står och talar om hur vi blir kränkta och blir martyrer, när vi de facto kränker andra, genom våra ord, handlande och attityder.
Jag säger absolut inte att jag är perfekt, det vill jag göra klart, att jag vet. Jag felar mycket, och det har blivit mycket värre på senaste, men detta är saker jag personligen stört mig på.
ett litet kort "tillbaka-inlägg".
Nu är jag tillbaka. :)