philen

Frågan har jag ställt mig många gånger, och kommer var gång till samma, svar. Så många gånger ser jag på mitt sammanhang och inte minst på mig själv och frågar, "vad lever jag för?" Jesus uttrycker så många gånger, hur vi måste driva ständig askes mot vårat kött, vilket vi ju gör. Eller? Jesus uttrycker så många gånger, att vi ska leva för andra, inte för oss själva. Hur vi MÅSTE följa Jesus och så vidare. Allt detta gör vi väl, eller, hur är det ställt igentligen? Vi har fått underbara löften från Gud själv, genom profeter, genom bibeln, genom Jesus själv och vissa kan vittna om hur Gud gett löften personligt, genom den helige Ande. Så många löften om alla välsignelser vi redan fått och varje dag får ta del av. Jag tackar inte nej till dessa välsignelser, men en annan sak, har jag ertappat mig själv, tacka nej till, så många gånger. Att lida för Herren, att förneka mig själv, att döda mig själv.

Jag tänker inte ge några exempel, då tiden är sen, men reflektera över detta.
1. Hur många böcker har skrivits enbart att förklara gåvorna/löftena/välsignelserna från Gud, kontra (glöm inte detta kontra) hur många böcker som skrivits, för att förklara hur du måste lida/ta ditt kors/döda köttet. Notera hur galet individualistisk litteraturen ofta är. Hur vi kristna, många gånger, älskar att vältra oss i litteratur om hur underbart rosa allt borde vara.
2. Hur många artiklar i kristen press, som skrivits där kristna dömer systrar och bröder, kontra vad bibeln säger om att vi dömer våra likar.
3. Hur kristna står och talar om hur vi blir kränkta och blir martyrer, när vi de facto kränker andra, genom våra ord, handlande och attityder.

Jag säger absolut inte att jag är perfekt, det vill jag göra klart, att jag vet. Jag felar mycket, och det har blivit mycket värre på senaste, men detta är saker jag personligen stört mig på.

ett litet kort "tillbaka-inlägg".

Nu är jag tillbaka. :)